kosesnack

detta inlägg är ett lite tankar  ord från Sanna Jigrot.
 
Två veckor hade gått sedan vi träffades och jag och sanna sitter och pratar allmänt om livet och filosoferar iväg...
Då när man utrycker sina känslor får man som svar ,

- Emma. Ibland har jag lust att hänga dig i den där gatulampan mellan husen där utanför, och låta dig hänga där och dingla tills du skriker att jag ska släppa ner dig... Jag blir så trött....

Idag frågar jag sanna om hon har några förslag på ämne tills dagens inlägg. Då svarar hon,

- Jag pratade med Mau förut och sa att jag var sugen på något gott att äta. Då sa han att jag kunde koka lite havregrynsgröt....kul... jag blir så trött....

så allt detta jag ska skriva nu ska egentligen handla om gröt, för det tyckte sanna var en bra idé. Men jag tror det kan bli brist på intresse för att skapa så många rader mer om det.

Första idén var att rubriken skulle vara
 "är det såhär att vara kär när man är liten, hur är det då att vara kär när man är stor?"


-vad ska vi skriva om då? eller hur tänkte du sanna?
 
-att alla i norge köper saker och sedan tröttnar på det. Eller som jag gör, köper små väskor och askar som jag blir kär i och sen tröttnar på. och att man tycker det är roligt med kattungar i tolv veckor men sen tröttnar och ger bort dom... Det kan vi ju skriva om emma?

Jag tycker inte detta var ett ointressant ämne men kanske lite svårt att hålla igång en diskussion om man inte brinner för ämnet...

-.kom på något nytt sanna! jag får panik.

- kanske om molnen utanför?

-Nej.....

-Att när man går till jobbet så känns det långt. Skit långt men när man går hem känns det jätte kort. Jag fattar att det är något psykologiskt men endå! Det är så sjukt. Har filip fått mat föresten´?

-Tappa inte fokus Sanna.

-Men tillbaka till detdär med om hur det känns att samma väg kan vara så olika lång? Frågan är om det är lathet eller något annat...

Sen gav jag upp idén om att Sanna skulle inspirera mig till ett ämne för dagen. Jag frågade om hon hade lust att se en dokumentär (våran nya upptäck, svt webb visar alla gamla inspelningar).
"det hade varit trevligt!" Fick jag som svar och hon hade genast glömt av vad vi pratade om....
 
Innan jag sätter på filmen mumlar hon något om
- jag vill inte ha någon jäkla havregryn! Isåfall med socker och smör? eller hur Emma?

Tack Sanna.
Utan din hjälp hade det inte blivit någon blogg idag.
Och tack för att du förgyller alla tråkiga stunder! :)
Jag vill även Tacka nr3, Hanna.
(som fortfarande är sjuk och håller sig isolerad på rummet)
Utan dig hade jag aldrig stått ut med Sanna.
<3

Jag är arg på män,

punkt.

Söndagsångest? Det ständiga återupprepande momentet att återgå från det fria till en ny arbetsvecka.
Men man får inte slösa bort hela sista dagen på att deppa, därför var jag och sanna uppe tidigt igen och har andvändt dagen väl... eller, ja. Vi har njutigt iallafall.
Gårdagen var super mysig. Tyckte synd om Hanna som inte fortfarande får ligga hemma och kurera sig.
 Parkerna var fullproppad av alla slags människor och alla slags korvar.
När solen hade gått ner bakom träden, runt nio tiden begav vi oss till inomhus miljö igen.
Hemma hos Kristy och Marthe gosade vi med deras underbara kattungar, (sanna fick ingen vidare kontakt) och träffade lite fler glada människor.

Vi är så glada att få uppleva våren här uppe!! Jag vet att jag skriver det hela tiden men kan inte fatta vilken vändning på tillvaron bara vädret kan lyckas med!

Nu ska vi kolla på det sista avsnittet av den rätta för Linda Rosing. Töntar som vi är finner vi en viss underhållning i detta.

Lilla Hanna stackarn ligger sjuk.
Är det inte den ena så är det den andra...
Men jag och Sanna tog med oss var sin filt, lite frukt och en termos kaffe för att bege oss ut i det strålande vädret.
Vi satte oss i parken och njöt av alla glada människor och lapade i oss så mycket sol vi kunde.
Lycka. Det finns inget mer njutbart tror jag.
Ikväll ska vi träffa lite  vänner och sätta oss i en park i grilla!
Det måste vara något av det bästa med Oslo på vår/sommaren. Alla människor som ger sig ut i parkerna och umgås, ölar, grillar och skrattar!
Först ska vi bara hoppa in i duchen och frächa till oss lite, men var bara tvungen att skriva att vi mår bra!
Detaljerad uppgradering får vänta....
( filip lever föresten. )

Ha en underbar kväll i Solskenet!

"dom spelar den här låten hela tiden och den är så  dålig" , hanna låter arg medan sitter tugger i sig sin kvälls gröt.
Men då efter en stund tror jag hon glömmer hur mycket hon hatar låten för plötsligt visslar hon med i melodin...

Idag är det bara två måndader vi har kvar lägengeten...
men alla har ångest och jag tror inte någon av oss vill flytta ut den 15 juni, så nu övervägs det panik eller ångestatack?
nävars som en vän hade sagt. Det ordnar sig och kanske ska det bli skönt att slippa dessa lyhörda väggar och blåsiga fönster....
 
Imorgon är det redan fredag, så skönt med en kort vecka.
På lördag åker jag på hyttetur med jobbet och hanna blit återigen lämnad kvar själv.
stackars liten, men hon klarar sig bättre än vad jag hade gjort!

En power-walk om en stund,  och hanna ska ta en paus i "pluggandet"
först ska jag läsa lite i min bok.

Tankar som slår mig ofta här uppe är hur fort tiden går när man bli äldre.
Inte för att jag är gammal nog att börja klaga över att jag saknar min ungdom, men bara detta året tex?!
Känns som igår jag Sanna och Hanna anlädda till Oslo.
Fulla av förväntningar och spänning.
Sjukt.

Första dagen i  oslo.




Första natten i Oslo, skålar i bilen.





Inflyttning och städ....






Tiden
då vi var seriösa bakare, och hushålliga ungmöer.


nu slutar det med en kopp te i bästa fall....

Nu är det gjort.
Hanna har tagit saken i egna händer och släppt oss fria.
Det blåa nätet som varit utanför vårat fönster i över 5 månader är nu bort klippt.
modig och berusad på kärlek och kamp klättrade hon ut på byggnadställingen och gjorde hon revolution.
En befrielse....
Efter en längre tid är vi nu tillbaka i Oslo.
Grannen har lovat  oss en middag och vi har preicis skrivet en låt till minne av Alf.
Sanna är sjuk igen :( sjukskriven en vecka och saknad.
Men nu när man väl landat igen känns det faktiskt skönt att vara tillbaka på hemmaplan.
Friheten att kunna göra vad '''' man vill är obeskrivlig.
Här finns det inget som är fel, allt är bara så rätt....
I alla fall ikväll!
Natten är ung.
och så är livet.