kosesnack

Det var först igår jag kom på det,
En kall och mörk känsla som jag inte riktigt uppfattat innan.
Nu börjar sommaren faktiskt ta slut.

För mig har det varit en märklig sommar.
Eftersom jag inte har haft något större jobb på nästan hela sommaren,
 har ingeting heller tagit mina lediga dagar ifrån mig.
Det var många många år sedan jag inte ens hade sommarjobb.
Men så underbart att få strunta i press, stress och slitna kvällar.
Alla borde ha ett jätte långt sommarlov då och då tycker jag.
Det betyder så mycket att få ta igen tid med familj och vänner.
Specielt när man missat ett helt år nästan...

Nästan tre Veckor i kalmar med syrran,
jobbat på bröllop och lite fester.
Åkt till Öland och upplevt den småländska dialekten ända in i benmärjen.
Blivit bröllops fixerad, träffat sjukt rika människor, träffat fattiga studenter,
blivit betagen av nya ansikten, blivit arg på idiotiska chefer, tydligare sett min syster brister,
tydligare sett mina egna brister, skrattat så jag gråtit, gråtit tills jag börjat skratta, gjort bort mig,
dansat, skvätt skumpa, picknickat, gått på guidetur igenom ett slott, ätit blåbär,
ätit en mussla, mått illa av en mussla, badat i östersjön, solat och fått f'ärg, flott bort färg,
undvikt personer jag inte ville träffa igen, varit i malmö,  träffat personen jag undvikt iallafall...


Ja det var lite sammanfattning av kalmar veckorna.

Sen måste jag ju bara skriva om det omtalande Loppet jag och min kära vän Natalie gjorde i Lördags.
Nämligen Kungsbacka River!!!!!!
För er som inte vet innebär detta att man ska paddla i 2,2 mil, igenom sjöar, forsar och hav.
Innan jag anmälde mig trodde jag att det skulle vara 2,2km... Oupps!!
Alla har skrattat och suckat när vi berättat vad vi ska göra,
"ni kommer ångra er"
"ofta NI TVÅ kommer klara det?"
"herregud! vet ni vad ni gett er in på?"

Och nej, Det viste vi nog inte...Och ja! det fanns stunder under loppet jag ångrade att vi gett oss in på det.
Men JO! Vi klarade det.
Jag har aldrig varit med om något tuffare, mer spännande eller panikartat!
Vi klarade dom "stora" forsarna, där satt det publik som hejade (de valde stället att sitta där mest folk ramlade i)
natalies pappa var våran egna lilla coach och han följde oss under hela loppet!
Värst var det när vi kom ut på havet och det blåste som attan. Vi fick inte kontroll på kanoten, hur mycket vi än kämpade.  tillslut hamnade vi under vattnet... En snäll livbåt kom och hämtade upp oss och frågade om vi ville ge upp,
-ALDRIG! är ni galna?
vi fick hjälp att skopa ut vatten ur kanoten som var helt fylld.
Natalie tappade sin sko.
-Jag är ledsen men vi måste lämna den här och fortsätta utan den...
-men min sko!! det var min favorit!
-jag vet  vännen... är ledsen... men tror vi har förlorat den.

Den sista biten paddlade vi motströms. Publiken jublade och sprutade champagne på oss,
när vi stilrent gled igenom mållinjen...

(okej, sluttid på 4 1/2 timma och vinnaren slutade på 2 kanske. Men tänk då att vi aldrig tränat eller paddlat ihop innan, det fanns faktiskt dom som övat hela året och varit med 20 lopp tidigare)







(starten, vi sitter i fjärde kanoten från vänster) Oh yes...





närmar sig en fors i rolfsån... det strömmar till!







mål, iramlade men glada :)