Tillbaka
Nu är det dags att återvända till vårat kosesnack i Oslo.
Ledigheten här hemma har nästan varit för skön för att nu kunna lämna med ett rent sinne.
Trots sjukdom och lite andra småtråkigheter har det vägt över med härliga återseenden och roliga händelser.
Sanna befinner sig redan på plats medan jag och hanna förmodligen åker upp på lördag morgon. Jag måste nog bekänna att jag är en aningens nervös. Undrar hur fortsättningen på våran resa kommer te sig, och vad har det nya året att locka med? Jag har packat ner mer saker än vad jag förmodligen behöver och blir lite nojig när tanken på att vi faktiskt en dag ska flytta hem allt igen, slår mig.
Men som sagt, den dagen den sorgen.
Nu ska jag filosofera vidare om den kommande framtiden och försöka trycka ihop den överfyllda väskan.
Idag ska jag bara njuta va min familjs närhet och kanske träffa en kompis jag inte sett på evigheter.
Hoppas på en härlig uppdatering den kommande tiden och det bästa året i mitt liv!!!! (soory sanna, men get use ;)
Ledigheten här hemma har nästan varit för skön för att nu kunna lämna med ett rent sinne.
Trots sjukdom och lite andra småtråkigheter har det vägt över med härliga återseenden och roliga händelser.
Sanna befinner sig redan på plats medan jag och hanna förmodligen åker upp på lördag morgon. Jag måste nog bekänna att jag är en aningens nervös. Undrar hur fortsättningen på våran resa kommer te sig, och vad har det nya året att locka med? Jag har packat ner mer saker än vad jag förmodligen behöver och blir lite nojig när tanken på att vi faktiskt en dag ska flytta hem allt igen, slår mig.
Men som sagt, den dagen den sorgen.
Nu ska jag filosofera vidare om den kommande framtiden och försöka trycka ihop den överfyllda väskan.
Idag ska jag bara njuta va min familjs närhet och kanske träffa en kompis jag inte sett på evigheter.
Hoppas på en härlig uppdatering den kommande tiden och det bästa året i mitt liv!!!! (soory sanna, men get use ;)
Ps: det är en spricka i Filips skål, och jag vet faktiskt inte hur den kom dit.... Nu bävar han efter ett nytt hem och tanken på att han har simmat runt i en taskig balja hela julen får mig att se allvarligt på situationen. Ännu ett bevis på att de största ansvaret, faktiskt inte kommer ifrån den biologiska kärnfamiljen utan att adoptiv föräldrarna helt klart, nu faktiskt är med i matchen på riktigt. Ds
Kommentarer
Trackback
