När tiden står still.

Det var länge sen jag satt i våra fönster  och lyssnade på Tore Tang nu.
Jag undrar vad ni gör och hur det går för er.
Sköter sig eran nya inneboende? Eller har han äns dykt upp ännu?

Pratade med Sanna en liten stund häromdagen.
Gud var långt bort livet i Oslo känns när man kommit in i bubblan här hemma igen.
Här står tiden still.
Det är nästan som att man aldrig varit härifrån.

Jag tittar på mina fotoalbum från oslo-året,
En del händelser och personer man mött har man nästan glömt,
medan andra kommer upp i det omedvetna, titt som tätt.

Men det är först nu när jag är hemma och träffar alla människor jag knapt sett på ett helt år,
jag faktsikt förstår hur roligt och lärorikt våran oslo-vistelse varit.

Både Sanna och Hanna kommer vara borta när jag kommer tillbaka.
Det kommer kännas oerhört tomt och trist...
Eftersom vi gjorde den här resan tillsammans, känns det svårt att föreställa sig ett liv utan dom där uppe...

Men som tur var bor jag kvar med Marthe och Kristina,
Ni får bli min räddning när jag gråter åt att charlie dör i lost,
när jag blir förbannad på manliga uttalanden ( då får ni hålla med om att killar är svin ibland)
när jag längtar, (då får ni säga att tiden går fort)
när jag är rädd, (då vill jag sova i någon av eras sängar)
när jag har gjort bort  mig, (då får ni övertala mig om att det inte var så farligt, och att ingen kommer tänka på det)
när jag är hungrig och vägrar laga mat (då får ni göra det)
när jag inte fattar era norska internskämt (då får ni ha tålamod och föklara med alla svenska ord ni lärt er)

Detta kommer bli bra.

Imorgon åker jag till Kalmar och ska bo hos syrran nnågra veckor.
Vi ska jobba på bröllop hela lördagen och på söndag åker vi till Öland.
 o just det! en sak till, Jag har stukat foten ...
Så nu är det kryckor som gäller och en haltande fot.
Hoppas ni sänder mig en tanke,
jag tänker iallafall jätte mycket på er!

Puss och Kram // Emma





PS: Jag vill ha detaljer om inflyttningsfesten!!!
börjar bli trött på texten "ARE YOY READY?"
för både jag och resten av världen är så redo vi kan bli.
Vad hände egentligen?  DS:

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0