kosesnack

Trots besök och samtal ibland, känns avståndet så oändligt.
Speciellt när det regnar.
(Ja, det regnar idag.
Och Nej, jag är inte glad)

Trots att min pappa och käraste var här för ett par veckor sedan, känns det evigheter sen jag träffade honom.
Jag saknar lilla mamma,
Systrarna,
och mina fina vänner där hemma.

Jag tror, eller vet att det är likadant för mina kära sambos.
Speciellt för lilla Sanna idag.
Familjen Jigrot:
Ni ska veta att ni är saknade!
Mycket....

Vad ska man säga när man saknar någon så mycket att allt annat bara känns hopplöst?
"var inte ledsen, ni ses snart" ?
Det spelar ingen roll, för det är nu det gör ont.
 
Vi får mysigt familjebesök från hannas familj i helgen.
Det värmer upp och fyller ut saknaden :)

Jag pratade med min gammla vän Charlotte igår. Vi har inte pratat på flera månader.
Hon berättade om Balen där hemma, och hur vacker Joanna var och hur roligt hon själv hade haft det.
Jag är så ledsen att jag inte kan vara hemma och se allt,
och framför allt att jag missar hennes student som är imorgon...

Och så missar jag min älskade lillasysters högstadie-bal på fredag.
ååh! Önskar att jag kunde få sätta upp hennes guldlockar och vara världens stoltaste storasyster när jag såg min lilla färdiga prinsessa live.

Tiden går så fort
...men inte när det regnar

När vi tog skydd ifrån Osloregn.
(men vi är inga pessimister) ?