kosesnack

Igår var jag, Hanna, Marthe och Kristina på Mamma-Mia musikalen!!!!!!
Det var verkligen helt otroligt roligt.
Vi hade fått köpa biljetter av en bekant som jobbar i biljettkassan.
Istället för de 650 kr det egentligen skulle kosta styck fick vi dom för 40kr! Helt sjukt lyxigt.
Föreställningen var mycket mer än någon av oss hade räknat med och alla fyra gick lyckliga hem från en underbart trevlig kväll! Tänk var lite det kan behövas för att ge livet ett lyft uppåt och uppmuntran i en stressig vardag.
Alla problem känns så små när man känner att lyckan, kärleken och musiken i slutet alltid vinner!
Tyvär kanske livet inte alltid är en sagolik musikal, men det är kanske inte så långt ifrån heller?

I måndags var vi var vi lediga så vi tog en båt ut i "fjorden" och hoppade av på en mysig ö.
Där låg vi och glassade och gassade hela dagen.
Att Njuta av sommarlivet här i Oslo, går hand i hand med en mamma-mia musikal.
Vi hade en det så bra, och det kommer bli bra.

Detta är sista helgen vi har innan vi flyttar och det känns faktiskt vemodigt.
Mer än jag trodde.
Vi hade visning i Tisdags men det kom ingen.
hahhahh! stackars Ole som var tvungen att bara sitta och vänta....
Dom vet inte vad dom missar...
Så det blir fler visningar i helgen i all annan flyttkaos.

Sanna, Jag sover i din säng.
Bara så du vet.
Jag klarar inte av att ha ditt rum helt tomt och höra tystnaden eka därinne.
Det känns för tungt....
<3

Trots besök och samtal ibland, känns avståndet så oändligt.
Speciellt när det regnar.
(Ja, det regnar idag.
Och Nej, jag är inte glad)

Trots att min pappa och käraste var här för ett par veckor sedan, känns det evigheter sen jag träffade honom.
Jag saknar lilla mamma,
Systrarna,
och mina fina vänner där hemma.

Jag tror, eller vet att det är likadant för mina kära sambos.
Speciellt för lilla Sanna idag.
Familjen Jigrot:
Ni ska veta att ni är saknade!
Mycket....

Vad ska man säga när man saknar någon så mycket att allt annat bara känns hopplöst?
"var inte ledsen, ni ses snart" ?
Det spelar ingen roll, för det är nu det gör ont.
 
Vi får mysigt familjebesök från hannas familj i helgen.
Det värmer upp och fyller ut saknaden :)

Jag pratade med min gammla vän Charlotte igår. Vi har inte pratat på flera månader.
Hon berättade om Balen där hemma, och hur vacker Joanna var och hur roligt hon själv hade haft det.
Jag är så ledsen att jag inte kan vara hemma och se allt,
och framför allt att jag missar hennes student som är imorgon...

Och så missar jag min älskade lillasysters högstadie-bal på fredag.
ååh! Önskar att jag kunde få sätta upp hennes guldlockar och vara världens stoltaste storasyster när jag såg min lilla färdiga prinsessa live.

Tiden går så fort
...men inte när det regnar

När vi tog skydd ifrån Osloregn.
(men vi är inga pessimister) ?

Måndag (fast publicerat tisdag, glömde sista accepten)

Okej, efter den rubriken kanske man inte behöver skriva så mycket mera.
Men det måste vara något av det mest plågsamma som finns att behöva sitta inne en så underbar sommardag!
Att bara veta hur vackert och skönt det är ute, men inte kunna ta del av det!
Vist, det är ju så de flesta har det som har ett vanligt arbete, men då skulle jag faktiskt hellre plocka skräp i en park hela sommaren än att behöva sitta vid ett skrivbord och stirra in i en skärm.
Så orginella tankar.....Men det är faktiskt hemskt.

Istället får man göra det bästa man kan utav det som återstår av eftermiddag ch kväll.
Jag blev klippt av Jeanette. Så duktig hon är!
Sanna serverade oss kaffe och satt i fönsterbrädan och lapade sol.
Hanna tog en filt och en bok ner till parken.
Sen gick vi hem till Marthe och hjälpte henne städa undan lite inför hennes visning imorgon.
Powerwalkade hem och nu ligger jag utpumpad i sängen.
Godnatt Emmis, kommer hanna intrippande och säger.
Det är nog ett tecken på att jag måste släppa alla tankar och krypa ner jag oxå.

Jag kommer ångra att jag skriver detta, men hoppas nästan det regnar imorgon.

Efter parad-helgen som kanske blev lite för mycket åkte både jag och sanna på en förkyling.
Nu hostar vi ikapp medan Hanna fasar inför ännu en host-atack-natt.
Okej, nej det kanske hon inte gör... för hon har bytt rum och försöker islolera sig ifrån våra nattliga konserter.
Men hon tycker väldigt väldigt synd om oss... särskilt om mig! Eller hur Hanna?

Igår var vi en sväng på Ikea alla tre, och handlade lite nytt till våran nya lägenhet.
Det är sjukt att det bara är tre veckor kvar.
Egentligen var det tänkt att jag bara skulle köpa en ny byrå men jag kom därifrån med ALLT utan EN BYRÅ.
Men det var roligt. Sanna hjälpte till att lägga ner saker i kundvagnen som hon tyckte var fina och som hon tyckte vi skulle ha...

Sen var det kvälls-sol och vi satte oss för att njuta av en kall öl i grannparken.
Det hade vi nog gjort oss förtjänta av tänkte vi.



Sanna och Hanna var väldigt fokuserade på handlingen och prioriterade det viktigaste...
Inte konstigt att dom var helt färdiga efter den hårda dagen.

Vårat internet har inte fungerat  på över en vecka nu....
Eller vårat och vårat,
(grannen gav oss sitt lösenord till hans bredband när vi flyttade in för att vi skulle ha en "tillfällig" lösning. Sen glömde han nog av det för vi har haft det sen dess. Men det kan han nog bjuda på eftersom det alltid är så dåligt städat i trapphuset och det ska vara hans uppgift)

Så vad har hänt?
Det är svårt att komma ihåg alla vändor hit och dit, men till att börja med kan vi ju säga att förra helgen var något av det mest Norska och (kanske sjukaste) vi varit med om sedan vi flyttade hit.
Hannas bror var på besök i helgen. Stackarn måste tyckt vi var galna...

På fredagen blev jag och Sanna inbjudna att "rulla russebuss" .
Russ är det alla studenter som går ut tredje året på gymnasiet blir.
Då festar man konstant i en hel månad och åker runt i en buss som man köper och pyntar med massa utsmyckningar.
( kan ju bara tillägga att Detta sker samtidigt som alla slutprov är i skolan... undra om lärarna är förtvivlade? hmm....)
 
Men i vilket fall.. En buss fullproppad med människor som dansade sjöng och skrek kom och hämtade upp oss.
Sen dansade vi hela kvällen och hamnade på en russbussträff någonstans i ödemarken. Där gick vi ut och yrade runt lite till, dansade och helt plötsligt var det bara tre bussar kvar av ca 20.... Men buss vi kom var inte en av dom tre.
Ouppss... Måste erkänna att jag blev lite ororlig, Hur fasen skulle vi komma hem?
Efter att blivit utslängd två gånger försökte vi en sista gång smita in i en annan russbuss och "smälta in". Det lyckades och hem åkte vi genom natten.
Trodde vi...
Men sen hamnade vi på efterfest och var inte hemma förrän halv åtta.

Några som chillade på taket på en buss...

Några timmars sömn och sen iväg på Eurovision songcontest fest.
Och så vann Norge...
Shitt!
Fisken vi slagit vad om stannar hos oss, vi får köpa en ny helt enkelt.
Roligt att få vara med om vinst, även om det inte var vårat land så rycktes man med i sämningen.
I slutet var vi nog dom som skrek högst av alla när alexander drog in 12:a efter 12.a.., haha! Det var grymt!




Några timmarsömn och sen var det 17 Maj!!!!
Norges nationaldag.
Mer folkfest!
Grymt roligt att uppleva faktiskt.
Det blev lite fläng runt  på champagne frukost, parader (vi missade), parker och massa glada människor i folkdräkter.
Jag blev inbjuden på en Norsk familje middag  hos Kristinas familj. Det var väldigt mycket svensk-midsommar stämning. Fast mer norskt :)  Alla var så snälla och gästvänliga, (og på 17 mai får man spise så mye is og pölse man vil? ikke sant kristina? ) 
Sen åkte vi tillbaka till byn och minglade vidare till sena kvällen.

detta inlägg är ett lite tankar  ord från Sanna Jigrot.
 
Två veckor hade gått sedan vi träffades och jag och sanna sitter och pratar allmänt om livet och filosoferar iväg...
Då när man utrycker sina känslor får man som svar ,

- Emma. Ibland har jag lust att hänga dig i den där gatulampan mellan husen där utanför, och låta dig hänga där och dingla tills du skriker att jag ska släppa ner dig... Jag blir så trött....

Idag frågar jag sanna om hon har några förslag på ämne tills dagens inlägg. Då svarar hon,

- Jag pratade med Mau förut och sa att jag var sugen på något gott att äta. Då sa han att jag kunde koka lite havregrynsgröt....kul... jag blir så trött....

så allt detta jag ska skriva nu ska egentligen handla om gröt, för det tyckte sanna var en bra idé. Men jag tror det kan bli brist på intresse för att skapa så många rader mer om det.

Första idén var att rubriken skulle vara
 "är det såhär att vara kär när man är liten, hur är det då att vara kär när man är stor?"


-vad ska vi skriva om då? eller hur tänkte du sanna?
 
-att alla i norge köper saker och sedan tröttnar på det. Eller som jag gör, köper små väskor och askar som jag blir kär i och sen tröttnar på. och att man tycker det är roligt med kattungar i tolv veckor men sen tröttnar och ger bort dom... Det kan vi ju skriva om emma?

Jag tycker inte detta var ett ointressant ämne men kanske lite svårt att hålla igång en diskussion om man inte brinner för ämnet...

-.kom på något nytt sanna! jag får panik.

- kanske om molnen utanför?

-Nej.....

-Att när man går till jobbet så känns det långt. Skit långt men när man går hem känns det jätte kort. Jag fattar att det är något psykologiskt men endå! Det är så sjukt. Har filip fått mat föresten´?

-Tappa inte fokus Sanna.

-Men tillbaka till detdär med om hur det känns att samma väg kan vara så olika lång? Frågan är om det är lathet eller något annat...

Sen gav jag upp idén om att Sanna skulle inspirera mig till ett ämne för dagen. Jag frågade om hon hade lust att se en dokumentär (våran nya upptäck, svt webb visar alla gamla inspelningar).
"det hade varit trevligt!" Fick jag som svar och hon hade genast glömt av vad vi pratade om....
 
Innan jag sätter på filmen mumlar hon något om
- jag vill inte ha någon jäkla havregryn! Isåfall med socker och smör? eller hur Emma?

Tack Sanna.
Utan din hjälp hade det inte blivit någon blogg idag.
Och tack för att du förgyller alla tråkiga stunder! :)
Jag vill även Tacka nr3, Hanna.
(som fortfarande är sjuk och håller sig isolerad på rummet)
Utan dig hade jag aldrig stått ut med Sanna.
<3

Jag är arg på män,

punkt.

Söndagsångest? Det ständiga återupprepande momentet att återgå från det fria till en ny arbetsvecka.
Men man får inte slösa bort hela sista dagen på att deppa, därför var jag och sanna uppe tidigt igen och har andvändt dagen väl... eller, ja. Vi har njutigt iallafall.
Gårdagen var super mysig. Tyckte synd om Hanna som inte fortfarande får ligga hemma och kurera sig.
 Parkerna var fullproppad av alla slags människor och alla slags korvar.
När solen hade gått ner bakom träden, runt nio tiden begav vi oss till inomhus miljö igen.
Hemma hos Kristy och Marthe gosade vi med deras underbara kattungar, (sanna fick ingen vidare kontakt) och träffade lite fler glada människor.

Vi är så glada att få uppleva våren här uppe!! Jag vet att jag skriver det hela tiden men kan inte fatta vilken vändning på tillvaron bara vädret kan lyckas med!

Nu ska vi kolla på det sista avsnittet av den rätta för Linda Rosing. Töntar som vi är finner vi en viss underhållning i detta.

Lilla Hanna stackarn ligger sjuk.
Är det inte den ena så är det den andra...
Men jag och Sanna tog med oss var sin filt, lite frukt och en termos kaffe för att bege oss ut i det strålande vädret.
Vi satte oss i parken och njöt av alla glada människor och lapade i oss så mycket sol vi kunde.
Lycka. Det finns inget mer njutbart tror jag.
Ikväll ska vi träffa lite  vänner och sätta oss i en park i grilla!
Det måste vara något av det bästa med Oslo på vår/sommaren. Alla människor som ger sig ut i parkerna och umgås, ölar, grillar och skrattar!
Först ska vi bara hoppa in i duchen och frächa till oss lite, men var bara tvungen att skriva att vi mår bra!
Detaljerad uppgradering får vänta....
( filip lever föresten. )

Ha en underbar kväll i Solskenet!

"dom spelar den här låten hela tiden och den är så  dålig" , hanna låter arg medan sitter tugger i sig sin kvälls gröt.
Men då efter en stund tror jag hon glömmer hur mycket hon hatar låten för plötsligt visslar hon med i melodin...

Idag är det bara två måndader vi har kvar lägengeten...
men alla har ångest och jag tror inte någon av oss vill flytta ut den 15 juni, så nu övervägs det panik eller ångestatack?
nävars som en vän hade sagt. Det ordnar sig och kanske ska det bli skönt att slippa dessa lyhörda väggar och blåsiga fönster....
 
Imorgon är det redan fredag, så skönt med en kort vecka.
På lördag åker jag på hyttetur med jobbet och hanna blit återigen lämnad kvar själv.
stackars liten, men hon klarar sig bättre än vad jag hade gjort!

En power-walk om en stund,  och hanna ska ta en paus i "pluggandet"
först ska jag läsa lite i min bok.

Tankar som slår mig ofta här uppe är hur fort tiden går när man bli äldre.
Inte för att jag är gammal nog att börja klaga över att jag saknar min ungdom, men bara detta året tex?!
Känns som igår jag Sanna och Hanna anlädda till Oslo.
Fulla av förväntningar och spänning.
Sjukt.

Första dagen i  oslo.




Första natten i Oslo, skålar i bilen.





Inflyttning och städ....






Tiden
då vi var seriösa bakare, och hushålliga ungmöer.


nu slutar det med en kopp te i bästa fall....

Nu är det gjort.
Hanna har tagit saken i egna händer och släppt oss fria.
Det blåa nätet som varit utanför vårat fönster i över 5 månader är nu bort klippt.
modig och berusad på kärlek och kamp klättrade hon ut på byggnadställingen och gjorde hon revolution.
En befrielse....
Efter en längre tid är vi nu tillbaka i Oslo.
Grannen har lovat  oss en middag och vi har preicis skrivet en låt till minne av Alf.
Sanna är sjuk igen :( sjukskriven en vecka och saknad.
Men nu när man väl landat igen känns det faktiskt skönt att vara tillbaka på hemmaplan.
Friheten att kunna göra vad '''' man vill är obeskrivlig.
Här finns det inget som är fel, allt är bara så rätt....
I alla fall ikväll!
Natten är ung.
och så är livet.